Ni som vill bidra
Jag har tidigare berättat att det barnhemmet behövde i första hand var mat. Det har varit flera av er som visat intresse att bidra med en liten slant, för att kunna köpa lite pasta, ris, mjöl, socker osv, till barnhemmet. Jag kommer att köpa allt på plats, eftersom det dels är billigare och för att jag dessutom slipper släpa på allt.
Ni som vill bidra, lämna er mailadress så skickar jag över mitt kontonummer till er.
Klart!!!!
Jag hade gett upp hoppet att få något besked innan helgen, när telefonen ringde strax före kl 17. Det var Margareta som undrade om jag läst mailet hon skrivit. Hon hade skickat det strax efter att jag senast läste mailen, så det hade jag alltså inte! Hon sa att allt gått bra och önskade mig en mycket trevlig helg!!! Hon lovade också att nu fanns det inget mer kvar som kunde strula!
Det som väntar nu är det sista pappersarbetet som ska bli klart, sedan kan jag åka och hämta min älskade son! Jag skulle tro att det rör sig om 4-6 veckor. Så Therese, börja ladda nu för snart får du hoppa in och jobba!!!
Det som väntar nu är det sista pappersarbetet som ska bli klart, sedan kan jag åka och hämta min älskade son! Jag skulle tro att det rör sig om 4-6 veckor. Så Therese, börja ladda nu för snart får du hoppa in och jobba!!!
Nu är jag riktigt förbannad!!!!
Jag skickade ett mail till Bfa, där jag vädjade om att de skulle höra av sig så fort de visste hur det gått i domstolen. Fick ett svar där de berömde mig för att jag fixat allt så fort och dessutom tagit tåget ner till Kungsbacka. Sedan skriver de att jag fått fel datum, domstolsförhandlingen är på fredag!!!! Här har jag kämpat som en tok (fick nästan hjärtinfarkt på köpet) och slängt ut massa pengar på tågbiljett, när det inte alls var så bråttom. Det hade räckt att jag skickat papprena idag!
Jag har svårt för att tro att jag verkligen fått fel datum. Jag undrar om de inte skjutit upp datumet, för att de inte trodde att jag skulle hinna få in intyget i tid. Hur som helst känns det trist att behöva vänta flera dagar till.
Varför ska allt jävlas????
De sista dagarna har varit vidriga utan någon sömn.
I tisdags ringde de från organisationen. När jag såg att det var de som ringde vart jag jätteglad och trodde att de skulle säga att det var klart i domstolen. Men icke!
Jag fick veta att mitt ärende skulle upp i domstolen på månd 1/2. Tyvärr var det lite problem. Domaren tänkte inte godkänna mitt läkarintyg! Eftersom läkarintyget till stor del handlade om könssjukdomar så bad jag min gynekolog att skriva ett intyg, vilket hon gjorde. Hon är överläkare och verksamhetschef på Mälarsjukhuset. Men se, det dög inte!! En allmänläkare skulle det vara!!!! Jag behövde alltså ett nytt läkarintyg, som dessutom skulle hinna till NP (notarius publicus) innan det måste komma fram till Bulgarien innan måndag.
Hela tisdagen kämpade jag som en tok för att få till ett läkarintyg. Jag hade underbara människor som verkligen försökte att hjälpa mig, men vi lyckades inte få klart något intyg på tisdagen med en stämpel på (dessa stämplar som verkar vara värda guld i andra länder!!!!). På onsdags morgonen var det klart och jag satte mig på tåget till Kungsbacka (där adoptionsorganisationen ligger). Trots snökaos lyckades jag i alla fall ta mig fram dig på em. Margareta från BFA mötte upp och vi gick till en NP som till slut satte en stämpel på läkarintyget. Nu skulle Margareta bara försöka att få DHL att hinna leverera intyget till Bulgarien innan måndag.
Det som retar mig mest och dessutom gör mig orolig, är att ett annat par också hade ett intyg från en kvinnoklinik och de kom igenom domstolen utan problem (Jag är glad för deras skull!) Därför känns det som om jag blivit tilldelad en domare som kommer att kunna ställa till mer problem.
Jag bad organistionen om att kunna få ett svar efter måndagen, om jag klarat mig igenom domstolen, men det skulle jag inte kunna få. Jag skulle se det som positivt om jag inte hörde något. Men hur långt efter hör de av sig om jag inte gått igenom?????? Jag kommer ju gå och vara orolig åtminstone hela nästa vecka!!!!!
Kan säga att det känns riktigt tufft just nu.....
Jag tycker att jag redan gått igenom så många motgångar i denna process, att det måste ta slut någon gång! Snälla hjälp mig att hålla tummarna att allt går igenom på måndag!
I tisdags ringde de från organisationen. När jag såg att det var de som ringde vart jag jätteglad och trodde att de skulle säga att det var klart i domstolen. Men icke!
Jag fick veta att mitt ärende skulle upp i domstolen på månd 1/2. Tyvärr var det lite problem. Domaren tänkte inte godkänna mitt läkarintyg! Eftersom läkarintyget till stor del handlade om könssjukdomar så bad jag min gynekolog att skriva ett intyg, vilket hon gjorde. Hon är överläkare och verksamhetschef på Mälarsjukhuset. Men se, det dög inte!! En allmänläkare skulle det vara!!!! Jag behövde alltså ett nytt läkarintyg, som dessutom skulle hinna till NP (notarius publicus) innan det måste komma fram till Bulgarien innan måndag.
Hela tisdagen kämpade jag som en tok för att få till ett läkarintyg. Jag hade underbara människor som verkligen försökte att hjälpa mig, men vi lyckades inte få klart något intyg på tisdagen med en stämpel på (dessa stämplar som verkar vara värda guld i andra länder!!!!). På onsdags morgonen var det klart och jag satte mig på tåget till Kungsbacka (där adoptionsorganisationen ligger). Trots snökaos lyckades jag i alla fall ta mig fram dig på em. Margareta från BFA mötte upp och vi gick till en NP som till slut satte en stämpel på läkarintyget. Nu skulle Margareta bara försöka att få DHL att hinna leverera intyget till Bulgarien innan måndag.
Det som retar mig mest och dessutom gör mig orolig, är att ett annat par också hade ett intyg från en kvinnoklinik och de kom igenom domstolen utan problem (Jag är glad för deras skull!) Därför känns det som om jag blivit tilldelad en domare som kommer att kunna ställa till mer problem.
Jag bad organistionen om att kunna få ett svar efter måndagen, om jag klarat mig igenom domstolen, men det skulle jag inte kunna få. Jag skulle se det som positivt om jag inte hörde något. Men hur långt efter hör de av sig om jag inte gått igenom?????? Jag kommer ju gå och vara orolig åtminstone hela nästa vecka!!!!!
Kan säga att det känns riktigt tufft just nu.....
Jag tycker att jag redan gått igenom så många motgångar i denna process, att det måste ta slut någon gång! Snälla hjälp mig att hålla tummarna att allt går igenom på måndag!
Halvvägs....
Nu borde halva tiden av min väntan gått. Det betyder att i teorin skulle de kunna ringa imorgon, men i praktiken så dröjer det nog ca 2 månader till.
Allt är klart! Rummet står färdigt, garderob och byrå är fyllda med kläder, leksaker och dyl är inhandlat. Barnvagn (behövs i början då han inte är van att gå några längre sträckor) och bilstol är inköpta. Jag tror att jag fått med det viktigaste. Det jag har kvar är att fylla upp husapoteket så att det blir lite "barnanpassat". Jag är livrädd att allt ska dra ut på tiden så att alla kläder blir för små....
Jag längtar verkligen tillbaka till Bulgarien! Naturligtvis kommer inte vädret att vara så underbart som förra gången, men vad gör väl det när jag får ta med mig min underbara son till Sverige! Min dröm är att det ska ske innan hans födelsedag i början av mars, men sån tur har jag nog inte....
Känns lite konstigt när jag tänker på att det snart kommer att springa små barnfötter omkring i min lägenhet! Finns nog en hel del här hemma jag måste ändra på, då Martin verkade vara VÄLDIGT pillrig och intresserad av allt!
Ja, ja, inget är som väntans tider, sägs det..... Men å andra sidan tycker jag att jag snart har väntat tillräckligt. I juli är det 4 år sedan jag startade min process. Men den som väntar på något gott.... :-).
Allt är klart! Rummet står färdigt, garderob och byrå är fyllda med kläder, leksaker och dyl är inhandlat. Barnvagn (behövs i början då han inte är van att gå några längre sträckor) och bilstol är inköpta. Jag tror att jag fått med det viktigaste. Det jag har kvar är att fylla upp husapoteket så att det blir lite "barnanpassat". Jag är livrädd att allt ska dra ut på tiden så att alla kläder blir för små....
Jag längtar verkligen tillbaka till Bulgarien! Naturligtvis kommer inte vädret att vara så underbart som förra gången, men vad gör väl det när jag får ta med mig min underbara son till Sverige! Min dröm är att det ska ske innan hans födelsedag i början av mars, men sån tur har jag nog inte....
Känns lite konstigt när jag tänker på att det snart kommer att springa små barnfötter omkring i min lägenhet! Finns nog en hel del här hemma jag måste ändra på, då Martin verkade vara VÄLDIGT pillrig och intresserad av allt!
Ja, ja, inget är som väntans tider, sägs det..... Men å andra sidan tycker jag att jag snart har väntat tillräckligt. I juli är det 4 år sedan jag startade min process. Men den som väntar på något gott.... :-).
Pank.....
Nu har jag varit på Gekås i Ullared och gjort av med en massa pengar. Men oj, vad grejer jag fick!! Kläder, leksaker och hygienartiklar till Martin i massor! Det är riktigt roligt att shoppa när man får så mycket för pengarna! Tack för sällskapet Therese, det var mycket trevligt!
Bara en lååååång väntan......
Som ni säkert förstår har jag inte så mycket att skriva om för tillfället....
Det känns ganska tungt att inte få ha sin lille parvel hos sig, nu när det lackar mot jul. Men jag försöker att tänka att nästa jul, då blir det en riktig jul!!!
Vill passa på att önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!!!!
Det känns ganska tungt att inte få ha sin lille parvel hos sig, nu när det lackar mot jul. Men jag försöker att tänka att nästa jul, då blir det en riktig jul!!!
Vill passa på att önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!!!!
Varför tar det sån tid?
Jag har fått frågan varför det tar sån tid, nu när allt är klart. Egentligen är inte allt riktigt klart. Nu ska beslutet tas i domstolen i Bulgarien och det är en vääääääldigt segdragen process. Det händer ibland att domaren önskar ytterligare möten innan beslutet tas. Det ligger alltså helt i händerna på domstolen i Bulgarien.
Den tid som sagts är 2-4 månader, men de familjer som "varit där" har fått vänta närmare fyra månader, någon familj t o m lite längre. Därför försöker jag att mentalt ställa in mig på 4 månader, alltså i slutet på mars. Blir det tidigare är det bara bonus! Jag tror att det kommer att bli fruktansvärt jobbigt att vänta, nu vet jag ju vem min lille kille är och vill bara ha honom hos mig!
Jag har självklart en bild av honom på dataskrivbordet, så att jag får se hans vackra ögon varje dag. Jag vill inte lägga ut någon bild här på bloggen eftersom beslutet ännu inte är taget i domstolen. Men er jag träffar, kan jag självklart visa en bild. Jag bär med mig honom var jag än går :-).
Kram
Den tid som sagts är 2-4 månader, men de familjer som "varit där" har fått vänta närmare fyra månader, någon familj t o m lite längre. Därför försöker jag att mentalt ställa in mig på 4 månader, alltså i slutet på mars. Blir det tidigare är det bara bonus! Jag tror att det kommer att bli fruktansvärt jobbigt att vänta, nu vet jag ju vem min lille kille är och vill bara ha honom hos mig!
Jag har självklart en bild av honom på dataskrivbordet, så att jag får se hans vackra ögon varje dag. Jag vill inte lägga ut någon bild här på bloggen eftersom beslutet ännu inte är taget i domstolen. Men er jag träffar, kan jag självklart visa en bild. Jag bär med mig honom var jag än går :-).
Kram
Hemma igen!
Efter en lång resdag, så är jag hemma igen! Samtidigt som det känns skönt att vara hemma, så känns det tungt att "min lille plutt" inte fick följa med mig. Jag hoppas verkligen att de på barnhemmet fortsätter att prata om mig och visa bilder så att han inte glömmer mig.
Nu är det bara att vänta på att få åka på min "hämtresa". Det kommer troligen inte att bli förrän i mars/april, men självklart hoppas jag att det ska rulla på, så att det går fortare! Sedan vänter en härlig föräldraledighet!
Kram
Nu är det bara att vänta på att få åka på min "hämtresa". Det kommer troligen inte att bli förrän i mars/april, men självklart hoppas jag att det ska rulla på, så att det går fortare! Sedan vänter en härlig föräldraledighet!
Kram
Värsta dan i mitt liv
Det här var det värsta jag varit med om! Tårarna bara sprutar och de vill inte ta slut. Det känns skitjobbigt....
Förmiddagen gick jättebra, han var glad och go hela tiden. Det kändes jobbigt att lämna honom redan då men det skulle bli värre....
Efter lunch skulle vi till Notarius Publicus och få 3 dokument stämplade. Det var en mycket strikt kvinna som tog emot oss och hon kollade allt väldigt noga. Men nu är alla papper ifyllda och processen kan nu fortsätta. Sen gick vi till en affär och köpte massa godis och frukt som vi skulle ta med till barnhemmet. Vi var fullastade när vi kom tillbaka dit på eftermiddagen.
Allt gick bra, tills jag plötsligt sa ifrån om en sak han ville göra. Då fick han sitt första raseriutbrott. Gissa om han var arg!!!! Han låg och skrek och dunkade huvudet i golvet och var precis vansinnig. Inte förrän en sköterska kom lugnade han ner sig och vi blev sams igen.
Sedan kom det värsta jag varit med om! Att säga hejdå. Tårarna bara sprutade och Martin tittade storögd på mig. Token förklarade varför jag var ledsen och frågade om han skulle vänta på mig. Det skulle han! Vi packade hans väska som han fått av mig, med de saker han fått av mig under veckan. Tyvärr var hans favoritleksak, ficklampan, borta. Vi gick tillsammans upp för trappan och skulle säga hejdå. Tolken försökte så gott hon kunde att hålla "min andra pojke" borta, vilket inte var det lättaste. Han sa åt tolken att hon skulle bli Martins mamma så kunde jag bli hans mamma. Jag fick en stor kram och en puss, sedan vinkade han glatt och sa "Ciao". Det är nog inte riktigt lika jobbigt för honom som det är för hans mamma. Nu väntar jag bara på att få gå och lägga mig och att få åka hem i morgon. Kommer hem sent lördag kväll.
Tack till er alla som följt mina äventyr!
Finns det någon som vill bidra med pengar till mat till barnhemmet, som jag ska köpa i Bulgarien till nästa resa, så hör av er, så får ni mitt kontonummer så fixar jag det på plats!
Ciao!
Förmiddagen gick jättebra, han var glad och go hela tiden. Det kändes jobbigt att lämna honom redan då men det skulle bli värre....
Efter lunch skulle vi till Notarius Publicus och få 3 dokument stämplade. Det var en mycket strikt kvinna som tog emot oss och hon kollade allt väldigt noga. Men nu är alla papper ifyllda och processen kan nu fortsätta. Sen gick vi till en affär och köpte massa godis och frukt som vi skulle ta med till barnhemmet. Vi var fullastade när vi kom tillbaka dit på eftermiddagen.
Allt gick bra, tills jag plötsligt sa ifrån om en sak han ville göra. Då fick han sitt första raseriutbrott. Gissa om han var arg!!!! Han låg och skrek och dunkade huvudet i golvet och var precis vansinnig. Inte förrän en sköterska kom lugnade han ner sig och vi blev sams igen.
Sedan kom det värsta jag varit med om! Att säga hejdå. Tårarna bara sprutade och Martin tittade storögd på mig. Token förklarade varför jag var ledsen och frågade om han skulle vänta på mig. Det skulle han! Vi packade hans väska som han fått av mig, med de saker han fått av mig under veckan. Tyvärr var hans favoritleksak, ficklampan, borta. Vi gick tillsammans upp för trappan och skulle säga hejdå. Tolken försökte så gott hon kunde att hålla "min andra pojke" borta, vilket inte var det lättaste. Han sa åt tolken att hon skulle bli Martins mamma så kunde jag bli hans mamma. Jag fick en stor kram och en puss, sedan vinkade han glatt och sa "Ciao". Det är nog inte riktigt lika jobbigt för honom som det är för hans mamma. Nu väntar jag bara på att få gå och lägga mig och att få åka hem i morgon. Kommer hem sent lördag kväll.
Tack till er alla som följt mina äventyr!
Finns det någon som vill bidra med pengar till mat till barnhemmet, som jag ska köpa i Bulgarien till nästa resa, så hör av er, så får ni mitt kontonummer så fixar jag det på plats!
Ciao!
Fruktansvärd eftermidddag!!
Det var ingen rolig eftermiddag!!!! När vi snart skulle iväg, skulle jag packa väskan. Då upptäckte jag att kamerafodralet var tomt. Då kom jag ihåg att jag tagit kort i taxin och trodde att jag lagt kameran i fickan. Där låg den inte. Vi började leta överallt på hotellrummet. Den fanns ingenstans! Då slog det mig att jag måste ha lagt i från mig den i taxin när jag skulle betala. Skräcken kom, jag hade bara tankat över bilderna från första dagen! När vi skulle åka pratade tolken med taxichauffören som ringde till den chauffören vi haft tidigare. Han letade i bilen men den fanns inte!!!! Snacka om panik!!!!! Jag var fruktansvärt ledsen när vi kom till barnhemmet och vad möter oss: Jo en fruktansvärt sur och arg Martin. Han vill inte se mig och viftar argt bor mig! Precis vad jag behövde just då! Personalen berättade att han blivit osams med en annan pojke om en ballong, och de försäkrade mig att det inte berodde på mig att han var så arg! Jag försökte förklara att det inte var någon fara, men de var oroliga för att jag skulle ta åt mig! Det tog en bra stund innan han tinade upp men sedan var han jätteglad. Jag fick min första puss idag när jag åkte därifrån!
När vi skulle åka tillbaka från barnhemmet ringde tolken taxi och då berättade de att de hittat kameran!
Gissa om jag blev överlycklig!!!! Jag slängde mig om halsen på tolken, som sa att det inte var hennes förtjänst, men hon stod närmast! Sedan kom "vår" taxichaufför och viftade glatt med kameran! Han hade hittat den på golvet under förarstolen, där den hade fastnat. Gissa om han fick mycket dricks idag!!!! Ett lyckligt slut på denna vidriga eftermiddag!
Vill passa på och tacka er alla som läser och kommenterar min blogg!
Näst sista dagen
Martin var ivrig och ville ut redan på morgonen, fast det fortfarande var kallt. Han körde omkring i sin stora bil ute på gården. Sedan gick vi in och byggde med klossar i olika storlekar, som ska sorteras. Han har ett otroligt tålamod och ger sig inte i första taget, även om det är svårt. Sedan hittade han clementiner i Annes väska (vill bara varna er som kommer att besöka oss när Martin kommit hem, håll i handväskorna!!!!) och det var supergott! Två stycken klämde han i sig.
När han fått något är han väldigt stolt och vill visa alla som kommer och går förbi!
När jag skulle lämna Martin vid lunch kom den lille killen som jag berättat om tidigare, springande emot mig och slängde sig runt min hals. Han sa något på bulgariska och tolken översatte att han sa: " Jag önskar du var min mamma". Det gör inte lite ont i hjärtat att höra.... Tänkte säga att jag vill ha honom också!
Vädret är otroligt här i Bulgarien. Solen har skinit varje dag och på dagen är det 16-18 grader. Idag satt vi ute och åt lunch. Helt underbart!!!
Jag frågade vad barnhemmet var i störst behov av, så jag vet vad jag ska ta med mig till nästa resa. Man blir bestört när de säger att det de behöver mest är mat. De låg efter med räkningarna och hade svårt att få det att går runt med maten. Kanske inte så konstigt att Martin slukar allt som kommer i hans väg. Så nästa gång kommer jag att köpa barnmat, mjöl, socker, ris osv.
Nu ska jag snart tillbaka igen och nu blir det såpbubblor och sandleksaker, så kan vi vara ute i det fina vädret!
Vi hörs!
När han fått något är han väldigt stolt och vill visa alla som kommer och går förbi!
När jag skulle lämna Martin vid lunch kom den lille killen som jag berättat om tidigare, springande emot mig och slängde sig runt min hals. Han sa något på bulgariska och tolken översatte att han sa: " Jag önskar du var min mamma". Det gör inte lite ont i hjärtat att höra.... Tänkte säga att jag vill ha honom också!
Vädret är otroligt här i Bulgarien. Solen har skinit varje dag och på dagen är det 16-18 grader. Idag satt vi ute och åt lunch. Helt underbart!!!
Jag frågade vad barnhemmet var i störst behov av, så jag vet vad jag ska ta med mig till nästa resa. Man blir bestört när de säger att det de behöver mest är mat. De låg efter med räkningarna och hade svårt att få det att går runt med maten. Kanske inte så konstigt att Martin slukar allt som kommer i hans väg. Så nästa gång kommer jag att köpa barnmat, mjöl, socker, ris osv.
Nu ska jag snart tillbaka igen och nu blir det såpbubblor och sandleksaker, så kan vi vara ute i det fina vädret!
Vi hörs!
Nytt försök
Idag har också varit en riktigt bra dag! Han blir glad när jag kommer och vill gärna vara med mig. I början tydde han sig ganska mycket till tolken eftersom hon förstår vad han säger. Men hon är väldigt duktig att hänvisa honom vidare till mig. Nu vänder han sig mer och mer till mig, och han märker att det är jag som gör de roliga sakerna med honom.
Jag hade med mig en ficklampa idag. Det var en höjdare!!!!! Den hade han otroligt roligt med! På eftermiddagen hade jag med mig en påse kex. Gissa om det blev populärt! Förut har han varit väldig givmild men inte idag!!! Det var hans!!!
Nu är det bara 2 dagar kvar, tills jag måste lämna honom igen. Det känns fruktansvärt, jag vill inte ens tänka på det!
Jag hade med mig en ficklampa idag. Det var en höjdare!!!!! Den hade han otroligt roligt med! På eftermiddagen hade jag med mig en påse kex. Gissa om det blev populärt! Förut har han varit väldig givmild men inte idag!!! Det var hans!!!
Nu är det bara 2 dagar kvar, tills jag måste lämna honom igen. Det känns fruktansvärt, jag vill inte ens tänka på det!
Allt jag skrivit försvann.....
Allt jagtoch skrev försvann precis när jag skulle skicka det! Hinner inte skriva mer just nu, återkommer i kväll.
Ny rapport
I eftermiddag när jag kom tillbaka var han glad att se mig igen! Vi var ute hela tiden och han höll på och busade i en lövhög. Han behöver träna mycket grovmotoriskt, finmotoriskt är han helt enorm. Det är svårt att fotografera honom för så fort man tar fram kameran så ska han "apa sig". Han är väldigt bestämd och man märkte att idag ville han testa mig mer. Han vill se var gränserna går. Men han finner sig oftast när man säger ifrån.
Igår mätte jag hans fot för att se hur stora skor jag ska köpa. Idag hittade han mitt måttband i väskan och vad gör han? Jo, sätter sig på marken och tar av sig skon och börjar att mäta sin fot!! Hur gulligt som helst!!
Det är hemskt när de andra barnen frågar om jag är Martins mamma och man ser sorgen i ögonen på dem....
Den här gången bröt jag upp innan han tröttnade. Tror det kan vara bra att gå därifrån när han är på bra humör.
I morgon är en ny dag....
Igår mätte jag hans fot för att se hur stora skor jag ska köpa. Idag hittade han mitt måttband i väskan och vad gör han? Jo, sätter sig på marken och tar av sig skon och börjar att mäta sin fot!! Hur gulligt som helst!!
Det är hemskt när de andra barnen frågar om jag är Martins mamma och man ser sorgen i ögonen på dem....
Den här gången bröt jag upp innan han tröttnade. Tror det kan vara bra att gå därifrån när han är på bra humör.
I morgon är en ny dag....
